Idrott är en fantastisk arena som aktiverar människor i olika åldrar. Förutom den fysiska hälsoaspekten har idrottsföreningar en viktig social funktion att fylla i samhället. Majoriteten av alla barn och unga i Finland har någon gång varit aktiv inom en idrottsförening. Just därför är det också viktigt att verksamheten bedrivs på ett bra sätt, så att idrott och motion följer med oss hela livet ut. Vi vill skapa en miljö som är fri från mobbning, där varje individ känner sig accepterad. En trygg idrottsmiljö, med andra ord.
Det är mycket tacksamt att det görs många studier inom idrotten idag. Det hjälper oss att tänka nytt när vi vill utveckla idrottsrörelsen. Självklart är det trist att läsa rapporter som visar att idrotten är varken jämlik eller fri från kränkning och trakasserier. Men när vi vet mera kan vi även hitta lösningar för att aktivt jobba mot problemet.
Orsakerna till varför många utesluts från idrottens sammanhang är ofta faktorer som man själv inte kan påverka, t.ex. utseende, kultur, språk, kön, tro eller sexuell läggning. Folkhälsans projekt ”Trygg idrott”, gjorde en kartläggning år 2014 över förekomsten av mobbning inom idrotten. Resultatet av kartläggningen, som gjordes bland svenskspråkiga skolor i Finland, visade att 35 % av respondenterna någon gång blivit kränkta av en idrottskamrat. 6,5 % av respondenterna uppgav att de återkommande, varje vecka eller varje månad, känt sig kränkta eller mobbade av en idrottskamrat. Faktum är att idrottsarenan ligger högt upp på listan där mobbning förekommer, vilket är otroligt synd med tanke på hur mycket idrotten kan ge. (Storm, S. 2015)
En studie gjord av Folkhälsomyndigheten i Sverige visar att barn och ungdomar exkluderas ur idrotten pga. sin könstillhörighet eller sexuella läggning. Rapporten visar också att transpersoner har både sämre fysisk och psykisk hälsa och att hbtq-personer deltar mycket mindre i organiserad idrott än hetero-personer. Här kunde idrotten ha en betydelsefull roll, eftersom många upplever idrott som en frizon, där man får använda sin kropp på andra sätt än vad som förväntas av en flicka eller pojke. (Folkhälsomyndigheten 2015)
En enkät som Riksförbundet Attention gjorde år 2016, visar att barn med neuropsykiatriska diagnoser (t.ex. ADHD och Autism) slutar idrotta i yngre åldrar än genomsnittet, ungefär vid 11 års ålder. För barn med NPF-diagnoser är idrott extra viktigt eftersom det hjälper barnen att hålla bättre fokus. Många idrottare med NPF-diagnoser kan ha otroliga styrkor som är en enorm tillgång för ett idrottslag. Men om det inte finns tid och tålamod till att locka fram styrkorna, finns risken att man istället fokuserar på personens diagnos. (Riksförbundet Attention 2017)
Om vi ännu ser på idrott ur ett jämställdhetsperspektiv så kan vi konstatera det finns stora ekonomiska skillnader mellan dam- och herridrott. Under sommarens pågående fotbolls-VM gick diskussionen het angående idrottarlönerna. Det har lett till att fotbollsdamerna nu får samma landslagsersättning som herrarna i Finland. En nyhet som vi finländare får vara stolta över, eftersom det ger flera fotbollsspelare möjligheten att spela professionellt och mera resurser sätts på damfotbollen. Men gapet mellan dam- och herridrottarlöner är trots det fortfarande radikal. Den senaste undersökningen gjord av YLE Sporten år 2016 visade resultatet att den idrottande kvinnans euro motsvarar 3 cent i jämförelse med mannens. (Kössö 2017)
Det finns med andra ord mycket som ännu kan förbättras, men tack vare forskningen kan vi sträva framåt hela tiden. Det är viktigt att alla barn och unga ges rätten till en meningsfull fritid, för att minska risken att hamna i utanförskap.
Normmedveten idrott
Jämställdhet, normmedvetenhet och likabehandling är projektet På samma linjes centrala teman. I vårt arbete strävar vi efter att göra idrotten mera inkluderande och möjliggöra att alla får utöva idrott på sina villkor. I Finland har idrotten långa anor och historien ligger till grund för hur idrotten utformats idag.
Idrotten präglas av oskrivna regler och normer för hur man skall vara eller se ut. Normerna kan se olika ut beroende på idrottsgren – inom ishockeyn kan normen vara en annan än i simning. För att kunna arbeta med normmedvetenhet bör vi först och främst skapa en insikt och förståelse kring vad en norm är och varför vi behöver arbeta med dessa frågor. Detta gör vi genom att tillsammans med tränare, idrottare och föreningsaktiva skapa reflektion och samtal kring normer inom idrotten.
Spana in din egen närmiljö
”Vita, nordiska, heterosexuella, högutbildade och klädda i färgglada föreningsdräkter”. Det är ett axplock av normerna som idrottarna på ett orienteringsläger identifierade inom orientering. Det finns sällan tid för att stanna upp och spana in sin egen närmiljö, men när tillfället ges, kan det skapa intressanta diskussioner. Orientering har historiskt sett haft väldigt låg mångfald inom sporten. Det är en mycket skandinavisk idrottsgren och intresset för sporten går ofta i arv till följande generation. En mycket fin idrottsgren där hela familjen är involverad. Det betyder i sin tur att idrottsutövarna tenderar att vara en ganska homogen grupp. Av den orsaken har orienteringsgrenen haft och har svårt att dra till sig nya grupper, så som individer med utländsk bakgrund. Här finns alltså en stor potential att värva nya medlemmar bara man är villig att tänka nytt.
Det är givande och motiverande att jobba med grupper där de flesta tillhör normen. Det är då som många skapar insikter om hur man själv förhåller sig till normen och insikter om privilegier som normerna medför. Det är märkbart att det till en början är svårt att förstå vad normer är, men genom att inneha ett coachande förhållningssätt kan man skapa insikter genom att ställa rätt frågor: ”Är det en ren slump att vi alla är vita inom vår gren? Hur påverkas personen om ekonomin inte räcker till för att skaffa nya föreningsdräkter varje år? Vem skjutsar dig till träningarna? Vem syns mest i förbundets medier?” Till vår uppgift hör att synliggöra det som vi tycker är ”normalt” samt identifiera problematiken om man inte tillhör normen.
Så ett frö för en jämställd idrott
Det finns mycket att fundera kring då det kommer till inkluderande idrott. I Finland har diskussionen fått en bra början och temat kommer att bli allt viktigare inom de kommande åren. Faktum är att det i framtiden kommer att krävas från grenförbundens sida att ett jämställdhetsprogram integreras i verksamheten för att kunna få statlig finansiering.
Det är förståeligt att jämställdhet kan kännas obekvämt och det finns inte alltid resurser för att arbeta med dessa frågor inom föreningen. Ibland blir vårt arbete också ifrågasatt, men oftast avspeglar motståndet någon form av osäkerhet. Då är det viktigt att förstå vad motståndet ger uttryck för och våga samtala om det. Vi tror på effekten av att så ett frö. Ju mera budskapet får gro och spridas, desto bättre är förutsättningarna för att intresset för att börja sin resa mot en inkluderande idrott skall välkomnas. Man behöver inte förändra allting, utan det bästa sättet är att börja från sig själv och den position man själv har i verksamheten. Med det i tanken kommer man att göra mera medvetna val mot en mera inkluderande verksamhet.
Projektet På samma linje finns till som stöd för föreningar och förbund som vill påbörja resan mot en jämställd och inkluderande idrottsverksamhet. På vår hemsida finns handboken Inkluderande idrott som är utarbetad av På samma linje och Folkhälsans projekt Hälsa i mångfald. Guiden riktar sig till alla som vill stärka mångfalden och skapa ett inkluderande förhållningssätt inom idrotten. Som bäst pågår även lanseringsturnén Alla med – på riktigt! tillsammans med Folkhälsans projekt Trygg idrott. Under turnén får vi ta del av Folkhälsans arbetsmaterial kring inkluderande idrott. Arbetsmaterialet kommer På samma linje att använda när vi hjälper föreningar att förverkliga arbetet i praktiken. Detta är ett fint samarbete mellan två projekt.
Du hinner ännu med! Alla med påriktigt! kommer till Borgå 21.10, Helsingfors 24.10 och till Karis 12.11! Hoppas vi ses där!
Text: Saara Norrgrann, På samma linje, Finlands Svenska Idrott
Huvudbild: Idag kan man se allt fler idrottslag använda regnbågsfärgade kaptensbindlar för att visa att man står för respekt. Foto: På samma linje
Källor:
- Folkhälsomyndigheten (2015). Hälsan och hälsans bestämningsfaktorer för transpersoner.
- Kössö, T. (12.12.2017). Suomalaisen naisen euro on kolme senttiä – Yle selvitti, kuinka valtaisa palkkaero huippu-urheilussa yhä ammottaa. Hämtat från YLE Urheilu.
- Riksförbundet Attention (2017). Färre krav och större tydlighet – En enkätundersökning om idrottsvanor hos barn och ungdomar med NPF.
- Storm, S. (2015). Trygg idrott för alla? En kartläggning av barns och ungdomars erfarenhet av kränkningar och mobbning inom föreningsidrotten. Helsingfors: Folkhälsans förbund r.f.
